Gamla talesätt

”Kom in o lock dörrn däka” (Kom in och stäng dörren flicka).

”Han abbade opp sej på luarna som höll på mä sina tosaforer”
(Han retade upp sig på pojkarna som höll på med sina upptåg)

”Monemest va hon en möe goveten männska”
(För det mesta var hon en mycket godhjärtad människa).

”Sätt edder lonsar tiss jag tyar få stinnkakerna färdiga”
(Sätt er pojkar tills jag får pannkakorna färdiga)

”Han frös så han tixade”
(Han frös så han skakade).

”Di schåserna ska ja inte glömma i brå bräske”
(De upptågen ska jag inte fort glömma)

”De va rasegalet tosit”
(Det var gränslöst galet).

”Han satte en lång raddara med pottiker”
(Han satte en lång rad med tusenskönor)

”Han språng så han tostade när han kom fram”
(Han sprang så han flämtade när han kom fram)

”De va så katigt bra gjort”
(Det var så ovanligt bra gjort)

”Hon är så katig”
(Hon är så högfärdig)

”Hon hade klätt på sej nya skonket o hade en grann lommeduk

– ja hon va redit på fibrastussen”
(Hon hade klätt på sej nya kjolen och hade en fin näsduk, ja hon var riktigt uppklädd)

”Ett annat uttryck som man inte sällan hörde var

”skonkabonne”
En kvinna som var husbonde på gården (Det fanns ingen man)

Min far sa ibland till mor
”Kom nu mojjan”
och jag fattade det fel. Jag trodde han sa ”Bojjan”. Min mor hette
Frideborg och hennes nära vänner kallade henne ibland
för Bojjan. Senare förstod jag att det skulle vara Mojjan, det
är det gamla uttrycket för hustru.

 

Vår granne Roslund kom så gott som varje kväll för att
hämta mjölk hos oss och då fick far och han en pratstund. Far sa:
”Kom in Ros så får jag spörja hur det gick på havet idag”
och då det var oväder kunde det låta
”Vad har du haft för dej idag?”
och Roslund kunde svara
”Ja, jag har plitat med mina rysker” (arbetat med mins ryssjor).

Roslund var också byns frisör. I min barndom klippte han karlarna
för 25 öre.

En annan historia dyker upp i minnet. Viktor på Vässing
rodde en dag fram till Hästholmen. Han mötte då en man
som frågade vart han skulle.
Viktor svarade:
”Jag ska fram till Korran och titta på Estens ljus- och ljudboj
som Roslund har hittat säjer di”.
Den han talade med hade inte hört talas om detta. I själva
verket hade Roslund hittat en vanlig farledsprick som mycket
riktigt låg nere vid hans kås. Så kan ryktet ”ställa te at”.

När det var en kall vinterdag kunde mormor säga:
”I dag skulle det vara gott med lite sypesmat, vi tar och kokar lite so”.
Då kokades det köttsoppa eller ärtsoppa eller kålsoppa. Varmt
och gott i kylan. Den kunde man värma nästa dag så att
”den tröt” (tog slut).

”Så vöert” …fick man lite extra
”stunnar” att sätta sig i vävstolen eller att karda och spinna.
Ibland ”habbade” det sig så att barn var ute på
farligheter till exempel svag is, då kunde det låta
”Vill ni pela er in ungaborstar så ni inte går ner er och bler på sjön”
”Jag hade sån värk i tannaeländet så ja kunde svimla, men ja to te de fyra slagen ode slotade”
(Jag hade så ont i tanden så jag kunde svimma men jag tog av de fyra slagen, en medicin, och det hjälpte).
”Han va så hissi så han kunde drämma te vem som helst”
(Han var så häftig så han kunde slå till vem som helst”

Nu tyar jag inte komma på mer i en brårake, så nu sätter jag punkt.
Nu kan jag inte komma på mer i en hast så nu sätter jag punkt.

Inez Olsson.